Idag kom 3 ungdomar som representerade TV Nord och filmade marsvinen. Det var kul att se hur de arbetade. Guldnos fick vara med som ett exemplemarsvin - ett av de vanligaste exemplen på hur folk kan göra sig av med marsvin: kartongmetoden. Man ställer helt enkelt av en kartong med små liv i och (hoppas jag) har förhoppningen att någon annan - med hjärtat på rätt ställe - ska ta ansvar för marsvinen.

Det blev en hel del filmande av gräsätning i golvflocken med skruttisar och i omplaceringsrummet. Marsvinen var väldigt samarbetsvilliga till just denna uppgift :-)

Jag tycker att de frågor som togs upp i intervjun var bra och relevanta och att mediateamet använde sin tid bra och effektivt. Jättekul att få detta besök. / Mia

Här om morgonen frågade Saga 'Vilket är ditt favoritdjur pappa?'  'Kamel' svarade Robban (helt osanningsenligt). 'Du menar väl marsvin?!' påpekade Saga - som om det faktiskt vore otänkart med annat favoritdjurslag i denna familj :-) Med tanke på allt extrajobb marsvinen orsakar honom så kanske det faktiskt är kamel som är hans favoritdjur. Hmmm... Kamelhjälpen?

Saga med sin skyddsling Karin

Idag kom det en familj och lämnade in en bur som föreningn fick. Jättebra bur verkligen! Det lustiga var att de hade placerat om en gammal marsvinsdam som blivit ensam kvar till en kvinna som adopterat många pensionärsmarsvin härifrån. Hon är ett toppenhem för marsvin och det var så kul att jag visste direkt vem det var när de började berätta. Jag visstenockås att det marsvin som blev familjens marsvins nya kompis var Rosa som nu torde vara 6 år. Hon flyttade till sitt nya toppenhem förra året. Det kändes jätteroligt att kunna konfirmera att familjens marsvin fått ett strålande nytt hem. Världen är liten ibland ...

Rosa när hon skulle flytta från oss.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här. Delvis beror det på att vi har haft omvårdnaden av några 'specialfall' som krävt - i perioder - väldigt intensiv omvårdnad.

De två som vi har vårdat längst tid är Pysen och Ozzy. De har haft var sin käkböld. Prognosen för det - när infektionen sitter i tandbenet - är mycket dålig.

I dagsläget mår Pysen bra. Han har fortfarande en infekterad tandrot - ena undre tanden i fram. Turligt nog sprider sig inte infektionen och har har ett toppenliv, utom just den stunden när Anna-Karin (som har hand om honom) måste trycka ut varet. Turligt nog finns en  liten tandsnutt kvar så varet kan komma ut genom kanalen mellan tand och tandkött. På så vis blir det inget jobbigt och ömmande tryck av en expanderande varhärd. I övrigt äter han som normalt och är på upptäcksfärder med sina fruar (han är kastrerad).

Ozzy lever livet glada dagar i 'skruttisrummet' ihop med en steril hona. Han har ingen svullnad kvar och heller inget sår, men bor kvar här för att övervakas så att inget nytt uppstår. Det är också viktigt att hålla koll på tuggandet för att snabbt se om något är på väg att hända igen. När det blir en svullnad så har infektionen redan varit igång en lång stund. Han kollas varje dag.

Mer om hur det förlöpt under 'vårdtiden' kommer när jag får en stund över.

/ Mia

Det är naturligtvis jätteroligt att Irene (med Eragons omplacering av marsvin) och jag blir tilldelade stipendiet Djurens Hjälte 2010. En lite knepig grej var dock att det behövdes ett foto till pressmeddelandet. Det kan ju vara lite tålamodsprövande att fotografera tillsammans med marsvin :-). Först skulle - i detta fall - kvaliteten på bilden vara rätt bra. Fokus på mina ögon, fokus på marsvinet, bra ljus ... och helst ett något så när avslappnat marsvin. Det var just detta som var den springande punkten.

Linn skulle hjälpa mig. Vi valde Majken (ett f.d. vanvårdmarsvin) och Nisse (som skulle ätas av en orm). Båda är trygga och ganska kaxiga - i sin golvhage. Att vara i det ännu ofärdiga vardagsrummet var en helt annan sak tyckte de. Därför började vi med golvsittande marsvin. Majken tyckte det var så där ... Kolla hennes sura uppsyn :-)  Ser inte alls nöjd ut med att ha hamnat hos oss.

OK - marsvin i famnen kanske kan funka - en i taget. 'Snälla Nisse - posera bara en liiiiiten stund'.

Jag är faktiskt livrädd, tänkte Nisse.

Men om du får en puss då?

Så ringer telefonen mitt i alltihop (precis som vanligt kanske jag ska tillägga). Marsvin som behövde  hjälp ...

Va??? Ska du lämna oss här helt ensamma?!!! undrar Nisse.

Efter samtalet har dock lugnet lägrat sig. Jag hittar 2 vilande marsvin mitt på golvet i detta helt okända utrymme. Sedan gick fotograferandet bättre.

Då och då måste jag göra storinköp av grönsaker till omplaceringsdjuren och de permanent boende raringarna. Av ekonomiska skäl brukar detta ske på Lidl. De som arbetar där har med åren vant sig, men det tar alltid några gånger i kassan för ny personal innan de som är nyfikna vågar fråga vad jag ska ha alla grönsaker och rotfrukter till. Aldrig en tillstymmelse till onyttigheter ... och eftersom jag är en tunn, liten, spinkig 42-åring så misstänker jag att de först tror att jag håller sträng diet :-)

Ännu roligare är det faktiskt med andra kunder. Ibland frågar folk när jag lassar upp 10 vitkålshuvuden, 10 påsar morötter, ett antal kålsallad, röd paprika, broccoli och vad mer som kan vara prisvärt under olika perioder av året .... samt oftast några gurkor (till urinvägsgrisanrna). Andra gånger tittar de bara lite i ögonvrån. En del diskuterar lite sinsemellan. Den vanligaste gissningen är att jag driver en pizzeria :-) De skulle bara veta ...

Ibland höjer folk på ögonbrynen när allt ska transpoteras hem också - när vi inte tar bilen.

Lådcykeln med barn OCH grönsaker.

När barnen klivit ur ... är cykeln nästa lika tung ändå.

Vi har precis varit nere och ordnat mellanmål till de permanent boende marsvinen. Saga plockade lite grönt utifrån, men ännu växer det inte så mycket här ... så det blir inga mängder. Mängden grönt står i ovänd proportion till uppståndelsen i marsvinsgänget. Det blir upplopp i golvflocken när de hör Saga komma in. Alla trängs vid grinden och Saga försöker släppa ned godbitarna på bra sätt, men det mesta hamnar ju liksom PÅ någon. Då ger hon upp och tar nävarna med gräs och kastar ut dem längre bort i hagen. 'Godisregn!' säger hon ... och alla marsvin rusar dit istället. Rassel! säger det - de är snabba även de gamla skruttiga tanterna.

/ Mia

Marsvinshjälpen har påbörjat ett projekt kring urinstenar hos marsvin. På fotot ser ni en urinsten som kissades ut av en skinnyhona som kom hit för en kort tid sedan. Naturligtvis måste detta ha varit plågsamt, men jag är glad att stenen kom ut utan operation eftersom den ju redan börjat vandra ned genom urinröret. När stenar fastnar högt upp i urinröret kan i dagsläget inget göras för marsvinet. Det går inte att operera, så djuren måste avlivas för att slippa en mycket plågsam död.

Håll tummarna för lyckad utgång av vårt projekt! / Mia

...

... om hur marsvin vill bo har inte alla. Här kommer dock ett litet exempel på insikt hos någon som är precis fyllda 8 år. Detta är liksom grundstenen i 'marsvinsägandet' tycker jag :-) / Mia

Skymt av klöver. Mums!

... och en grön snutt av gräsmattan!

Jag längtar verkligen till dess jag kan plocka in lite av vårens primörer utifrån! Såg faktiskt pytte-pytte-pyttesmå maskrosblad mot en sydvägg nere i centrum för 2 veckor sedan. För små att plocka dock. Man är ju helt knäpp som går och spanar efter sånt!

Nyss tog jag fotot på gräsmattefläcken, öppnade upp det på displayen på kameran för att visa omplaceirngsmarsvinen. De tittade och nosade ...och jag är säker på att de känner på sig att det är vår på gång. De nosar så intresserat i luften när vi kommer och går i dörren in till omplaceringsrummet.

Man kanske skulle ta en pincett och försöka plocka de där klöverbladen?! Men - vem skulle få smaka? Det räcker ju inte till alla i rummet. Med tanke på hur bra luktsinne de har så blir det ju lite mobbing om inte alla får smaka. Ah, suck. Jag får vänta ett tag till ....

/ Mia

Jag blir helt galen på alla människor som inte orkar ta ansvar för att ge sina marsvin en chans till nytt hem - när nu dessa människor har tröttnat på sina djur. För mig personligen är själva 'tröttnadet' en absurditet. Nej, men då är det så enkelt att bara ta livet av djuren och rättfärdiga det med att 'vi vill inte att djuren ska fara illa och hamna i ett oseriöst hem'. Inga djur ska behöva fara illa eller hamna i oseriösa hem! Om folk använder det som - vars enorma kapacitet (ibland undrar man dock!) - skiljer människan från de flesta andra djurarter, så skulle detta inte inträffa så ofta. Men att ha en stor hjärnkapacitet är inte samma sak som att ha ett välutvecklat EQ.

Tar man sig en gnutta tid att undersöka om det finns hjälp att få i själva omplaceringsmomentet - eller kanske orkar med att kolla upp folk som hör av sig och vill ta över djuren - så slipper marsvinen dö. Själva döendet hos en veterinär torde inte vara fysiskt plågsamt, men när djuren är helt friska och ägarna faktiskt bara har tröttnat (ingen akut allergi hos männsikorna, ingen akut sjukdom hos människorna som gör att de inte förmår sköta djuren) så är det så onödigt! Så infernaliskt onödigt och ett slöseri med vackra små individer som kan uttrycka känslor, förmedla glädje och förnöjsamhet, lugna den som är stressad, skapa band till andra varelser ...

För det mesta orkar jag inte uppbåda energi för att vara arg. Den energin behövs till allt praktiskt kring Marsvinshjälpens arbete - men idag är jag faktiskt riktigt ARG!

Kolla vad jag hade i mina öron!

Från ena örat ...

... och från andra.

Igentäppt öra före rengöring.

Nu har jag onda ögat till slappa djurägare. Man kan ju fundera över om de själva petar öronen ibland? Om vi - som däggdjur - behöver det ... kan man då tänka sig att marsvinen behöver samma ovårdnad?

Det är olika på olika marsvin hur ofta man behöver rengöra ytterörat lite försiktigt, men man kan ju i alla fall titta efter då och då. Nyligen fick vi hit två teddyhonor. Teddysar kan ha lite problem med öronen. På ena honan var det hel igensatt. Jag tror inte hon hörde ett dyft. (Bilderna kommer i lite fel ordning för jag har inte kommit på hur jag flyttar runt dem i inlägget - de vill inte hamna där jag vill ...) Vi drog loss kokor och proppar av vax, hudavlagringar och päls ur båda öronen. Efteråt var marsvinshonan trött men belåten och kändes gladare.

Hur som helst - öronen behöver kollas ibland!

/ Mia

Idag har det flyttat ytterligare 3 st marsvin som behövde nya hem: Smilla flyttade till ensam hona som behöver nytt sällskap, Tuss och Fin likaså. Båda nya hemmen har adopterat härifrån tidigare. Det är så underbart när familjer återkommer och hjälper nya raringar.

Tuffsan - en tidigare bortadopterad hona - kom med idag för att visa upp sig. Så roligt det är att få hålla i marsvin igen och veta att de har det bra ... och få känna att det mår utmärkt.

Det dyker upp en märklig - och stor - tanke när jag vid olika tillfällen står där och håller om något marsvin. Om just det lilla djuret inte kommit till Marsvinshjälpen så hade hon/han förmodligen inte levat den dag vi återses. De flesta hade avlivats eller skänkts bort till en oviss framtid.

/ Mia

Man kan tycka att efter 6 år med omplaceringsverksamhet och efter ca 400 marsvin så borde det väl gå som en dans att släppa ifrån sig marsvin till nya hem? Det gör det inte. På något vis känns det svårare och svårare med åren att låta marsvinen flytta. Jag trodde att jag inte skulle binda mig känslomässigt på samma sätt när jag hållt på så lång tid. Snarare blir det värre och värre. Jag får verkligen ta till mitt rationella tänkande och påminna mig själv att om jag inte omplacerar så kan jag inte hjälpa fler, om jag får för mig att spara ytterligare marsvin privat så kan jag inte vara ett permanent hem för de gamla och skruttiga som inte är så lätta att placera om.

Även om alla marsvin är lika önskade och älskade här så finns det alltid vissa individer där det där bandet knyts snabbare. Särskilt de som är så uppenbart glada över det lilla vi kan erbjuda här (bra mat och trygghet, ok burstorlek men inget spring utanför buren, hälsocheck och lite healing, men sällan längre gosestunder i varma filar med något gott att äta i famnen).

Det är inte alls så att jag misstror de nya adoptivhemmen eller tror att de inte kan sköta djuren tillräckligt bra. Det har snarare något att göra med att jag saknar att kunna förklara för marsvinen varför de behöver flytta vidare. Att det inte beror på att de inte är önskade här, utan på att så många andra marsvin också är i nöd och de - när de flyttar vidare - kommer får det bra i de nya hemmen.

Så - mitt uppe i detta att det är jobbigt att skiljas från alla små rara individer - TACK till alla er som upplåtit plats och tid och varma känslor i ert hem för marsvin som inte haft någonstans att ta vägen.

/ Mia

Linn försöker träna upp Smilla till att ge 'vacker tass'.

Saga lär Rosa att hon heter Rosa.

Det är så himla mysigt när marsvinen fått sina kvällsgrönsaker och kvällshö. När myspysbelysningen är tänd och alla små grisar tuggar och tuggar. Det där rogivande malande ljudet som från små pyttehästar. Sällan har jag tid att sitta med en kopp te eller kaffe och bara njuta av kvällsfriden. Många gånger beror det på att något djur är skruttigt och det behövs extrainsatser och att vardagen tickar på i sin (alltid lite för snabba) takt. Här om kvällen hann jag och flickorna mys lite i omplaceirngsrummet vid nattningen. Det är ju sportlov trots allt :-)

Det finns bilder på omplaceirngsrummet i myspysbelysningen i Marsvinshjälpens galleri under 'verksamheten här hemma'. http://gallery.marsvinshjalpen.se

Nu har jag äntligen kommit till skott med att börja skriva på en blogg.  Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om och kring marsvin, men som kanske inte passar på föreningen Marsvinshjälpens websida. Det jag skriver här är helt och hållet min personliga uppfattning.

Glada hälsningar, Mia

Jag ska hjälpa till ibland med att tycka till om saker och ting. Valdon heter jag och är ett ganska fruset marsvin - utom när jag vilar i min sovsäck tillsammans med min lika frusna fru.